Citat ur utredningen:
”Vid mätningar med fotojonisationsdetektor (PID) har konstaterats att lättflyktiga organiska ämnen (VOC) finns i jordens porgas i anslutning till punkt 22. Laboratorieanalyser på vatten från denna punkt bekräftar detta genom att dimetylbensen (xylen) påträffats i en halt av 150 µg/l. Vidare påträffades ytterligare lösningsmedel (bl a trimetylbensen) i en halt av storleksordningen 5000-10000 µg/l. Lösningsmedelshalten i grundvattnet kan betecknas som mycket hög och överskrider alla kända bedömningsvärden. MILAB bedömer att föroreningen har orsakats av en oljeprodukt.”
Slut citat

Ytterligare citat ur samma utredning:
”Planrestriktioner och ekonomi
Om föroreningarna kvarlämnas bör det mest förorenade området beläggas med en planrestriktion innebärande att inga markarbeten är tillåtna inom detta område utan godkännande av kommunens miljöförvaltning.”
Slut citat

Utredarna (läs Ole W. Paus) påpekar 1995 att det är förknippat med höga kostnader för markprover och sanering, om området skall exploateras.

2005
Ole W. Paus ingår i redaktionen som tagit fram Naturvårdsverkets Rapport 5491 från november 2005 ”Förorenade områden, Undersökningar och åtgärder”. Se bilaga 11. Skriftens syfte är att ge praktiska råd om hur undersökningar och åtgärder av förorenade byggnader kan utföras på ett enhetligt och kvalitetssäkrat sätt under beaktande av en god arbetsmiljö. Detta för att både de boende och arbetande i förorenade byggnader ska känna en trygghet i att arbetet utförts på ett korrekt sätt.


2006 och 2007
År 2006 0ch 2007 tas nya markprover av WSP på beställning av NCC. Ett flertal ämnen överstiger Naturvårdsverkets riktvärden i allvarliga och mycket allvarliga halter.

Riktvärden
De riktvärden som finns är Naturvårdsverkets riktvärden för KM (känslig markanvändning) och bakgrundshalter för ämnen i marken. Enligt Regeringens mål för en giftfri miljö, skall all mark saneras till bakgrundshalter, dvs de halter som normalt finns i marken. Alla värden högre än bakgrundshalterna är lika med förorening. När dessa föroreningar uppnår riktvärdet för KM så innebär det att halterna blir hälsofarliga.

Beroende på hur många gånger det riktvärdet överskrids, ökar det hälsofarliga tillståndet.


WSP väljer att använda en helt annan halt i sin riskbedömning på GB. I andra rapporter från WSP som vi tagit del av använder de konsekvent Naturvårdsverkets riktvärden i motsats till de som de använder – mot branschpraxis – i hälsoriskbedömningen på GB.

Rapport mot verklighet
När man jämför WSP’s rapport från GB med den skrift som Ole W.Paus varit med om att ta fram för Naturvårdsverket kan följande motsägelsefulla bedömningar noteras – utdragen ur rapporten är inringade;

Om förutsättning för miljö- hälsorisk
Principiellt är förutsättningarna för miljö- och hälsorisker att det finns en källa (t.ex. förorenat byggmaterial eller förorenad jord), att föroreningen sprids och att det finns ett riskobjekt (människa eller natur) som kan utsättas för risken.

WSP’s rapport vittnar om att de visste om den tidigare föroreningshistoriken på området. De visste om att området inte sanerats. Alltså uppfylls förutsättningarna för att området kan utgöra en miljö- och hälsorisk.

Om exponeringsvägar
Byggnaden står på starkt förorenad mark. Ändå bortser WSP i sin riskbedömning att människor kan exponeras för förorenat damm. Återigen i motsats till vad Naturvårdsvekets skrift påtalar.

Om förorenad jord finns i närheten av byggnaden kan halten av förorenat damm vara högre än på andra platser.

 

WSP ”glömmer” i sin rapport att föroreningar i mark under bostäder diffunderar in i bostäderna och utsätter de boende för fara;


Då en industriell verksamhet har pågått under en längre tid riskerar flyktiga organiska ämnen att diffundera in i omgivande golv, väggar och tak. Dessa ämnen kan spridas till rumsluften även när verksamheten upphört. Exempel på detta är karamellfabriker som byggts om till bostäder och där hyresgästerna i många år efter ombyggnaden kan uppleva karamelldofterna. Det finns dock betydligt obehagligare
ämnen från andra typer av verksamheter som beter sig på samma sätt. Hur olika ämnen diffunderar in i byggmaterial och sedan återkommer är beroende av materialets porositet, densitet samt tillgång till fukt och värme. Ofta ökar även emissionerna med högre temperatur och fuktighet.

Dessutom kan miljöstörande ämnen finnas i fyllningsmassor under byggnaden, vilka kan avges till inomhusluften. Vissa av de miljöstörande ämnen som beskrivs nedan finns normalt sett inte inne i byggnader, men kan finnas i underliggande
mark och därmed ge förhöjda halter i inomhusluften. I bl.a. Naturvårdsverkets Rapport 4918 (Naturvårdsverket, 1999) anges utförligt vilka föroreningar som kan förväntas inom olika verksamheter.



WSP – NCC’s markkonsult väljer att utelämna exponering via damm i sin hälsoriskbedömning. De hävdar att området är hårdgjort och att den exponeringsvägen därför inte skall beaktas. De nämner ingenting om att föroreningarna kan diffundera in i bostäderna.

Om sanering av mark
Återigen går WSP’s rapport mot Naturvårdsverkets skrift. Man uppmätte föroreningar i marken kring byggnaden i mycket allvarliga halter enligt Naturvårdsvekets kriterier. Ändå föreslås inga av de skyddsåtgärder som beskrivs i NV’s rapport 5491 och som Ole W. Paus på WSP varit delaktig till.

Om föroreningar påträffats i marken under byggnaden i så höga halter att det innebär en hälsorisk för människor måste åtgärder vidtas. Åtgärder kan vara att reducera föroreningskällan (schakta bort eller behandla) eller att vidta skyddsåtgärder som
förhindrar föroreningarna att nå inomhusluften. Sanering av mark under en byggnad är genomförbart, men ofta tidskrävande och kostsamt. In situ-metoder kan i vissa fall användas. Skyddsåtgärder för att förhindra flyktiga föroreningar att nå inomhusluften kan vara en gastät bottenplatta.

Fast inte på Gåshaga Brygga om man får tro WSP's rapport!

Om provtagningar
Kemiska hälsorisker:
En väl genomförd inventering och miljöteknisk undersökning är viktig för att göra en bedömning av vilka föroreningar som kan förväntas vid en sanering. I undersökningsskedet
måste skyddsåtgärderna planeras på basis av relativt sett lite information.

Eftersom provtagningen enbart är av stickprovskaraktär måste man vara beredd på att påträffa andra föroreningar vid saneringsarbetet än vid undersökningen.

Det är därför viktigt att säkerheten hålls på en hög nivå och att alltid anta att samtliga risker existerar till dess att motsatsen har bevisats.